Arton år har gått sedan Irak 2003 invaderades och ockuperades av USA med stöd huvudsakligen av Storbritannien. Västmedias − inte minst svenska medias − bevakning av utvecklingen i landet har varit ytterst bristfällig och ofta direkt vilseledande.

Den australiske journalisten Julian Assange, som genom Wikileaks inför världen avslöjade invasionsstyrkornas krigsförbrytelser, hålls utan dom i brittiskt högsäkerhetsfängelse i avvaktan på utlämning till USA under usla sanitära förhållanden och i total isolering, vilket innebär psykisk tortyr. Hans fall är inte bara ett hån mot rättssäkerheten utan också ett angrepp på den internationella pressfriheten, avsett som en varning till media världen över. Den som avslöjar krigsförbrytelser straffas hårt, den som begår dem går fri.

Irak,som före invasionen var ett rikt och framgångsrikt land med höglevnadsstandard för befolkningen, har genom invasionen raserats. Över en och en halv miljon människor har dödats, ännu fler sårats eller fördrivits från sina hem eller utsatts för godtyckligt våld och övergrepp.

Stora städer som Mosul och Falluja har återkommande utsatts för terrorbombning och massförstörelse. Landets infrastruktur, däribland vatten- och elförsörjning och avloppsreningsanläggningar, har slagits i spillror. Gigantisk korruption hindrar återuppbyggnad. Politiskt har USA påtvingat Irak ett sekteristiskt system för att splittra folket.

De vapen som USA använt har medfört bestående skador på miljön och på människor. Utarmat uran, vit fosfor och andra kemiska gifter användes i krigföringen. Ännu föds många barn svårt missbildade på grund av radioaktivitet och annan miljöförstöring. President Biden gjorde nyligen stort nummer av att USA nu ansluter sig till Parisavtalet. Han nämnde ingenting om den amerikanska krigsmaskinens medvetna miljöförstöring och förgiftning inte bara i Irak.

Officiellt sägs USA:s roll idag vara att bekämpa terrorism, fast terrorismen var en direkt skapelse av USA:s krig, vilket även president Obama konstaterat. I realiteten innebär USA:s roll bland annat massiva bombningar av civilbefolkning, drönarangrepp på irakiskt territorium som mordet den 3 januari 2020 på den iranske generalen Qasem Soleimani, samt insats av specialstyrkor, kontraktsanställda och underrättelseagenter.

Trycket är starkt att USA:s trupper ska lämna Irak. Stora manifestationer reser krav på nationellt oberoende. Den 1 oktober 2019 inleddes en serie omfattande demonstrationer, det så kallade Oktoberupproret. Över 700 demonstranter har dödats och tusentals skadats. Ingen har ställts till ansvar för dessa övergrepp. Medias rapportering har varit nästan obefintlig.

Det irakiska parlamentet har uppmanat USA att dra sig ur landet och samtal har förts med regeringen om bortdragande av USA:s stridande förband. Men befälhavaren för USA:s centralkommando KennethMcKenzie säger: "Jag ser inte att vi helt drar oss bort från Irak i framtiden."

Amerikansk militär biter sig fast, men med en mindre iögonenfallande roll,huvudsakligen som "rådgivare" och för militär utbildning och övning. Stridsförband överförs till Kuwait, Jordanien eller andra områden, varifrån de åter kan ingripa när de anser det lämpligt.

Samtidigt ökar den USA-ledda militäralliansen Nato sin styrka i Irak från 400 militärer till 4000. Formellt står den styrkan för tillfället under danskt befäl (tidigare kanadensiskt, nästa år italienskt),men ytterst ligger kontrollen hos USA. Dessutom finansierar USA privata firmor, som tillhandahåller legosoldater.

För USA är Irak en bas för angrepp mot Syrien och inringning av Iran och en bricka i spelet om det oljerika och strategiskt viktiga Gulfområdet och ytterst i strävan efter amerikanskt herravälde över hela den eurasiska kontinenten.

Svensk militär deltar sedan 2015 i den USA-ledda koalitionen Operation Inherent Resolve (OIR) i Irak, som saknar mandat från FN. Sverige har inga nationella intressen att försvara i regionen och bidrar till folkrättsbrott då koalitionen genomför attacker i Syrien. Sverige bör inte bidra till ockupationsmaktens fortsatta övergrepp mot Irak och dess grannländer.

Utrikesminister Ann Linde och UD har fortfarande inte tillfredsställande svarat på de frågor om Sveriges behandling av Julian Assange som Nils Melzer, FN:s särskilda rapportör om tortyr, och redaktör Arne Ruth ställde för över ett år sedan.

Föreningen IrakSolidaritet uppmanar UD att besvara dessa frågor och agera för omedelbar frigivning av Julian Assange. Krigsförbrytarna ska straffas, inte de som avslöjat brotten.

Föreningen uppmanar media att bryta tystnaden om de rättsvidriga övergreppen mot Julian Assange och upphöra med smutskastningen av hans person, som bidrar till att mörklägga denna rättsskandal. Slå vakt om pressfriheten i världen!

Föreningen kräver stopp för Sveriges medverkan till kriget och för all utländsk inblandning i Irak! Det irakiska folket måste få bestämma i sitt eget land. USA ut ur Irak!

Föreningen IrakSolidaritet

Kontakt: info@iraksolidaritet.se