Julian Assange

Skandalerna kommer i tät följd, men i media är det tyst.
Hur är det möjligt att den svenska allmänheten inte får läsa stora rubriker om hur CIA med Pompeo som chef på största allvar under 2017 diskuterade att mörda eller kidnappa Julian Assange från Ecuadors ambassad i London. Brittiska styrkor skulle vara behjälpliga i olika tänkta tillvägagångssätt.
Ett 30-tal CIA-agenter bekräftar sanningshalten i denna skandal.

I ett tidigare Nyhetsbrev skrev vi om USA:s kronvittne, i den rättegång USA vill ha Julian Assange utlämnad till. Detta kronvittne, Sigi Thordarson, har nu fängslats på Island, en brottsling och pedofil som dessutom försnillat pengar som tillhörde Wikileaks. Han erkände för den isländska tidskriften Stundin att Julian Assange skulle sättas dit med lögner och han själv hade utlovats straffrihet av USA. Nu har han dömts till ett 3-årigt straff på Island.

Säkerhetsfirman UC Global spionerade på Julian Assange på Ecuadors ambassad. Hans samtal med sina advokater avlyssnades och rapporterades till CIA. Det är oerhörda övergrepp mot Julian Assanges rättigheter. Han har inte ens tillgång till allt material han behöver för sitt försvar.

Hur är denna tystnad möjlig?

Det handlar om klara rättsövergrepp och omänsklig behandling som inte bör förekomma i demokratier och i den mån de förekommer, borde väcka uppmärksamhet, protester och skriverier i våra medier, men såväl journalister som jurister och politiker håller tyst.
Det är uppenbart att vi måste försvara vår rättssäkerhet, våra mänskliga och våra demokratiska fri-och rättigheter. De är inte givna för evigt.

De frågor DN:s tidigare chefredaktör Arne Ruth formulerar i ett upprop för Julian Assange och de frågor Nils Melzer, FN:s specielle rapportör om tortyr, ställer till UD och vår utrikesminister är fortfarande obesvarade. Frågorna gäller Sveriges behandling av Julian Assange.
Som tidningsläsare undrar vi förstås varför media inte hör med UD vad de har att säga och ber dem svara på frågorna.

27 och 28 oktober pågår en hearing i London av avgörande betydelse för Julian Assange. USA överklagar tidigare beslut att inte utvisa Assange till USA av hälsoskäl och självmordsrisk.
Protester sker över hela världen och krav ställs att Bidenadministrationen ska släppa åtalsfrågan.
Julian Assange sitter fängslad och isolerad i högriskfängelset Belmarsh i London bland mördare och terrorister. Belmarsh har kallats Storbritanniens Guantánamo. Utgången är oviss.

Ett 20-tal stora MR-organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch och organisationer för demokratiska fri-och rättigheter uppmanar Bidenadministrationen att lägga ner åtalet mot Julian Assange. US: Press freedom coalition calls for end to Assange prosecution.

. . . . . . .

De skyldiga går fria

Wikileaks avslöjanden om USA:s och Storbritanniens krigsbrott, tortyr, Guantánamo, övervakning med mera är det också tyst om. De skyldiga går fria. Straffrihet råder i strid med folkrätten.
Istället förtvinar Julian Assange, isolerad och sjuk, i fängelse och journalister i hela världen kan känna sig hotade av hans exempel. Självcensur kommer troligtvis att öka för att inte riskera att föras till USA och dömas där. USA tar sig rätten till jurisdiktion över hela världen och struntar i lagar om yttrandefrihet som First Amendment. Journalister riskerar att behandlas som spioner.

. . . . . . .

Nobels fredspris

Den norske juristen och författaren Fredrik Heffermehl har haft tillgång till Nobelkommitténs väl bevakade arkiv och hans senaste bok som heter Medaljens bakside (2020) och artiklar efter utdelningen av årets fredspris, kritiserar starkt hur Nobelkommittén handhar priset.

Kommittén tar inte hänsyn till Nobels egna önskemål om att priset ska gå till förtjänstfulla personer som befrämjar nedrustning och avveckling av arméer.
I sin bok kan Heffermehl visa att Nobelkommittén ända sedan 1901 undlåtit ta hänsyn till Nobels testamente. Nedrustning är huvudfrågan, inte pressfrihet, skriver Heffermehl.

Men i dagens värld där det militärindustriella komplexet, upprustning och kapprustning förhärskar, har Nobelkommittén anpassat sig till USA:s och Nato:s behov.

Julian Assange, många gånger föreslagen till Nobels fredspris, har genom sina avslöjanden i högsta grad bidragit till att avslöja och bekämpa USA:s och NATO:s militära makt och angrepp på suveräna stater.
"Det mest akuta och dödliga hotet mot pressfriheten i dagens värld är USA:s kampanj mot Julian Assange. Australiensiske Assange, grundare av Wikileaks, förtjänar tack från världsopinionen för att han lagt fram USA:s krigsbrott i Irak och Afghanistan.....och USA:s angrepp på Assange är ett försök att hindra media i hela världen från att kritiskt rapportera om USA:s maktmissbruk och brott", säger Heffermehl.

. . . . . . .