Folkkampanjen
mot Nato

Nyheter och kommentarer

 

7 februari 2022


Kapprustning och sanktioner − en självmordsstrategi

Öppet brev till riksdag och regering.

Rysslands utrikesminister Lavrov har skrivit brev till sin svenska kollega och påpekat att svenskt medlemskap i Nato skulle öka osäkerheten i Ryssland, då Nato skulle komma närmare Ryssland med attackflygfält och missilramper i ännu ett land. Och han konstaterar att ökad osäkerhet i Ryssland leder till motåtgärder, vilka i sin tur betyder ökad osäkerhet för alla. Antingen får vi säkerhet för alla eller för ingen.

För sådana tankar är emellertid hela etablissemanget i Sverige (och i Nato) stendöva. Ni alla tillåter er att okänsligt hävda principen att varje land i varje situation har rätt att välja den säkerhetspolitik man vill. Alltså väljer Sverige liksom Nato att bortse från Rysslands upplevda hot och istället upprusta och betala vad det kostar, utan tanke på öppenhet för konstruktiva fredsskapande lösningar och till förfång för andra angelägna sociala behov.

Flertalet av Europas ledare för samma resonemang vad gäller Natos inkorporering av Ukraina, mycket nära Rysslands "hjärta". Detta säger Ryssland nu blankt nej till och understryker med truppförflyttningar inom sina gränser nära Ukraina och med militärmanövrar tillsammans med Belarus. Så gör ju också Sverige med Natotrupper på sitt område.

Istället för att söka konstruktiva lösningar hotar Nato nu med allvarliga sanktioner mot Ryssland. Stopp för handelsutbyte och stopp för banksamarbete. USA driver på, eftersom USA inte drabbas av fortsatt uteblivet samarbete med Ryssland. Men de europeiska staterna har alla handel med Ryssland och kommer att drabbas hårt. Olje- och gasleveranser till Ukraina, Tyskland, Sverige och flera andra länder avstannar. Akut energibrist uppstår och priserna gallopperar. Inga regeringssubventioner kommer att räcka. Ekonomisk kris breder ut sig i hela Europa, medan USA går skadeslöst.

Det som kan hindra den utvecklingen är att Nato erkänner sina löften att hålla avstånd till Rysslands gränser och drar sig tillbaka från sina hotfulla positioner. Då kan normala fredliga kontakter utvecklas och ytterligare kapprustning förhindras. Eller avser Nato att kapprusta ihjäl Ryssland? Den utmaningen kan inte Ryssland anta, men är inriktat på försvar. Nato är redan femton gånger starkare.

Sverige har bollen. Vilket svar får det ryska brevet − fortsatt principrytteri eller traditionell förståelse och alliansfritt fredsmäklande?

ERNI & OLA FRIHOLT


Länk till Fredsrörelsen på Orust