Tillbaka

2018

Sverige i stormaktspolitikens mitt

Om diplomati och utrikespolitik

Sven Hirdman

Boken är en delvis omarbetad och nyskriven version av Ryssland och svensk säkerhetspolitik, som kom 2015. Denna andra upplaga, som alltså skiljer sig delvis från den första och även har fått en ny titel, är värdefull läsning.

Efter 50 år i utrikespolitisk tjänst har författaren mycket att dela med sig av, och han har bland mycket annat varit ambassadör både i Tel Aviv och Moskva.

Här finns erfarenhet från många områden, och vi får läsa om svensk vapenhandel, säkerhetspolitik och mer. Iakttagelser från före detta sovjetrepubliker och från Kina är intressanta. Men det är Ryssland som är det stora kapitlet, och vi får lära oss mycket och bekantar oss med många kända personer, Gorbatjov till exempel.

Vi protesterar dock mot skrivningen på sidan 268: den ryska aggressionen mot Ukraina och NATO:s och EU:s motåtgärder. Det är tvärtom Nato som under lång tid har arbetat på att få in Ukraina, och demonstrationerna hösten 2013 och den USA-stödda statskuppen i februari 2014 blev en kulmen på det. Moskva satt inte med armarna i kors inför risken att marinbasen i Sevastopol skulle hamna hos Nato, och när Krim fredligt återfördes till Ryssland så var det en defensiv handling. den ryska aggressionen mot Ukraina och liknande uttryck finns tyvärr på flera ställen i boken.

Med det sagt gäller följande. Opinionen för svenskt medlemskap i Nato tycks gå ned, och det trots en från vissa håll dånande propaganda för medlemskap. Sven Hirdman har bidragit till denna glädjande utveckling genom att oförtröttligt publicera artiklar emot Natomedlemskap samt ställa upp på många offentliga möten. Vi uppskattar och respekterar honom mycket för detta.

Komplettera med annan information om händelserna i och omkring Ukraina och läs den här boken för säkerhetspolitisk diskussion och lärdom om mycket annat. Vi får starka argument varför Sverige inte bör gå med i Nato, och dessa har vi nytta av att kunna föra vidare.

Tillbaka